xdropit

Varför känns det som att stress är en del av att bli vuxen. Det är ingen fokus på att slappna av på samma sätt. Det finns tusen måsten som går före. Senare veckorna så har det kommit grej efter grej och såfort man börjar känna sig klar så kommer det något nytt ännu en gång. Jag har ett stort stressmoment som hänger över mig och drar ner mig varje dag hur lugnt man än tar det. Men idag ser jag till att ta tag i det så att jag snart kan få leva vidare som vanligt.

Det är påfrestande när det är mycket som händer och jag tror inte jag är den enda som från gång till gång känner sig väldigt svag och besegrad. Men det är när allt är som värst som man måste vända på det och visa vad man klarar av. Efter alla de stressfaktorerna som funnits så känner jag mig bara stark för jag klarade mig att ta mig igenom dem med vettet i behåll :)

Jag tror att dagens tips för alla där ute är att tänk lite som ett barn :) de ser inte allt de måste göra utan det som de VILL göra. På så sätt kan man rikta in sig lite mer på sig själv och våga vara lite mer egoistisk för sitt eget välbefinnande.

För att avsluta mitt väldigt förvirrande inlägg så lägger jag upp en "egobild" för att förstärka poängen lite :D