xdropit

Något som verkligen har varit ett problem för mig det senaste har varit mitt självförtroende. Det är något jag tycker kan vara viktigt att ta upp på grund av att det drabbar de flesta. Man kan inte alltid känna sig störst, bäst och vackrast. Det som gjorde att mitt självförtroende sjönk väldigt djupt på väldigt kort tid tror jag beror på mitt hår.

För att gå tillbaka en bit så kan jag berätta att redan tidigt i tonåren så blev mitt hår en av de viktigaste delarna i mitt utseende. Det berodde kanske på att jag inte alltid hade råd att köpa de nyaste och finaste kläderna. Alltså kunde jag inte basera mitt självförtroende på hur jag var klädd och känna mig bra för det. Så jag började fokusera på hur håret såg ut och jag kunde tycka att det var riktigt jobbigt att gå till skolan om håret inte riktigt såg ut som jag ville.
Jag har haft lite olika stilar och det var då viktigt att håret passade in med resten. Så när jag var inne i min "emoperiod" så var det en självklarhet att håret skulle vara kort och svart för att det såg bra ut till resten. Sen har jag testat många olika färger och haft både långt och kort hår.

Så nu innan jag klippte av allt så hade jag lyckats spara ut ganska långt hår. Jag hade börjat tröttna något så fruktansvärt på att det aldrig blev så långt som jag ville och att det bara trasslade sig hela tiden. Det var helt sönderfärgat och mådde inte så bra. Så om jag ska se det från den positiva sodan så var detta bra för mig.

Det som var skönt med långt hår det var att jag kunde gå utan smink och utan att direkt fixa mig och jag kände mig ändå kvinnlig. Osminkad kunde vara något fint. Men med kort hår kände jag mig bara som en liten pojke. Jag gav upp efter ett tag för att jag inte orkade fixa mig. Jag hade tusen saker som hände runt omkring mig och då fanns inte energin till att gå upp tidigare bara för att sminka sig.

Så jag gick ner mig totalt. Jag slutade känna igen mig när jag såg mig i spegeln. Jag var inte den personen jag ville vara och jag såg inte ut som den jag kände mig som. Tolka mig inte fel nu för jag älskade det korta håret. Jag kände mig väldig unik till en börja med. Med smink känner jag mig fortfarande som världens snyggaste.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med denna texten mer än att upplysa att ibland så kommer jag tycka mindre om sig själv och hitta alla brister man kan. Fast att de har bristerna kanske för någon annan är något som är uppskattat. Det är viktigt att i detta inte glömma av att man visst är en vacker person. Jag vet att jag är värd någonting även om jag gått och intalat mig själv annat under en lång period och det är viktigt att man minns det.

Jag vet att det är kliché men det är verkligen insidan som räknas. So what hur ditt hur ser ut eller vad du har för kläder. Det viktigaste av allt är vem man är.