I miss you like crazy!

Någon jag verkligen saknar fruktansvärt mycket just nu är min bästa vän Caroline. Hon har ju varit så dum att hon flyttade till Herrljunga och lämnade mig här ensam :( Nu så är hon borta med för att hon är hos pojkvännen och praktiserar. När vi var yngre så bodde vi vägg i vägg. Ingen av mina dagar var fullbordade om jag inte fick träffa henne. Jag tror nästan att vi träffades i princip varje dag även om det bara var en kort stund.

Man kunde verkligen prata om allt mellan himmel och jord. Övernattningarna var det bästa jag visste. Det roliga tog aldrig slut :) Nu har vi känt varandra i 12 år och än är det inte slut! Jag tycker vi köper hus som ligger bredvid varandra om några år så när vi får barn så kan de leka med varandra på samma sätt! Haha vilka planer jag har!

Jag älskar dig vännen och jag saknar dig! Vi ses allt för sällan vilket är fruktansvärt tråkigt. Så när du är hemma igen så ser vi till att ses! Inga undantag :)


Ge mig lugn och ro

Åh vad jag är trött på allt som kallas kramper! Jag vill ha lite lugn och ro i min kropp igen. Det som är skönt är att de släpper sakta men säkert. Kramperna kommer mer sällan och gör lite mindre ont för varje gång. Eftersom doktorn trodde att det kunde vara stressrelaterat så är det väll bara att försöka ta det lugnt så ska det väll bli bättre.

På detta så har jag en hund som löper för första gången. Just nu är hon extremt krävande. Hon vill vara på än hela tiden. Hon vägrar ligga i sin egen säng och hoppar upp i våran säng flera gånger under nätterna. Ännu värre är att hon går och blodar ner hela golvet. Får köpa en sån där blöja eller vad det kallas till henne. Tycker synd om henne. Jag tänker det att ingen kan ju förklara för en hund vad det är som pågår med dem. Den fördelen har ju vi människor.. Tänk hur rädda vi skulle bli första gången annars!

Men hoppas hon mår bättre snart och jag hoppas även att jag blir bättre snart :)


Denna veckan

Den veckan som har varit har rent ut sagt varit kaotisk. Jag har varit borta från jobbet från tisdag till fredag för extrema kramper i magen. Varit hos farbror doktorn och tagit tester men de verkar inte hitta något fel. Men något stämmer ju inte? Som 20åring ska man väll inte må såhär? Det som har kommit som eftereffekt av mina kramper är en fysisk och psykisk utmattning. Man orkar ingenting. Har knappt sovit alls senaste veckan.

På detta försöker jag plugga till ett prov som är på tisdag. Fick boken i onsdags så inte ens en vecka hade jag på mig. Jag har haft en sån press på mig och till slut klarar inte man av mer. Min kropp protesterade ännu mer och kramperna blev värre.

Denna veckan måste jag tillbaka till jobbet vare sig jag vill eller inte. Men det blir nog att stanna hemma imorgon med som en sista uppvilningsdag. Jag känner ju att som jag mår nu så tillför jag inte så mycket där. Jag skulle mycket hellre jobbat än att sitta hemma hela dagarna. Är så sjukt rastlös!
Jag hoppas allt detta släpper snart och att jag kan återgå till ett normalt liv snart.

Jag ville ge en liten förklaring till varför jag inte är så aktiv här just nu. Det har blivit en prioriterings fråga.

Såfort jag mår bättre så ska ni se att även uppdateringen förbättras!


Zelda <3

Glömde skriva förut att även mitt lilla hjärta fyller år idag. Ett år nu! Tiden går så fort! Det betyder att vi har haft henne i fem månader nu. Det är sjukt hur snabbt man kan älska någon så mycket. Hon är verkligen mitt liv. Det bästa som finns när man vaknar är att gå och väcka henne. Så glad över att det är morgon så att svansen inte kan stå still.

Jag kan erkänna att många dagar blir man minst sagt galen och hon vet verkligen hur hon ska göra för att driva en till vansinne. Men det är så värt det! Jag har säkert sagt detta tusen gånger men jag skulle kunna säga det tusen gånger till. Hon är allt för mig <3


Du underbara <3

För 46 år sedan föddes den absolut viktigaste människan i mitt liv. Den personen som faktiskt är anledningen till att jag finns här idag. Självklart pratar jag om min underbara mamma.
Hon är den person som alltid har funnits där för mig i alla väder och aldrig någonsin har lämnat mig i sticket.
Hon har lärt mig så mycket och jag kan verkligen minnas tillbaka till när jag var yngre och kunde fråga frågor som "varför gjorde han så?" och "varför är det så?". Frågor som hon säkerligen oftast inte visste svaret på men försökte ändå svara så gott det gick.
 
Jag vet att många säger det men jag har verkligen världens bästa mamma! Ingen slår henne <3
 

För trött

Hjärnan hänger inte riktigt med! Har varit vaken en bra stund men ändå har jag inte riktigt vaknat. Hoppas de kommer igång för orkar inte med att vara så trött. Men blir verkligen att lägga sig i tid ikväll. Inte bara säga det och sen vara vaken hela natten utan att verkligen göra det.

Men brukar vakna i tid till lunch :)

God morgon

Sitter just nu på bussen på väg till jobbet, som vanligt. Jag måste säga att den tiden på morgonen är fruktansvärd! Man är så trött att man skulle kunna svimma så ska man lyckas sitta där och se anständig ut. Det går sådär just nu :)
Men man får väll skylla sig själv när man aldrig lyckas lägga sig i tid.

Igår så var jag hemma hos mamma och firade henne lite i förskott. Hon fyller ju år imorgon egentligen. På samma dag som mitt lilla hjärta fyller ett år! Tufft för mamma att dela dag med min hund :)
Men vi åt jätte god pastasallad med olika tillbehör och sen åt vi blåbärspaj. Älskar mammas paj!

Men sen var man tio gånger tröttare efter denna helgen än innan. Varit uppbokad varje dag. I fredags var jag på bio med några från jobbet. Vi såg sista twilight filmen. Sen i lördags så var vi på kalas hos Mattias kusin.

Så nu längtar jag tills nästa helg och hoppas på lite frid och fröjd.


Svåra att slå

Det är jobbigt det här med att ha djur. För har man haft en hund tidigare till exempel så kan det bli så att man jämför dem hela tiden. På samma sätt som om man blivit kär i någon och det förhållandet inte fungerade. då kan man ju där gå och jämföra varenda kille man träffar med den man haft tidigare.
 
Men jag har haft den erfarenheten att ha två hundar med extrem personlighet. Så speciella från andra hundar jag träffat. De har haft små busupptåg båda två. Först har vi Meesy som var kanske världens underbaraste hund. Så mycket kärlek som jag har haft till den hunden är svårt att beskriva. Jag har ju till och med hennes namn tatuerat på min rygg. Hon hade sina egna dumma ideér för sig hela tiden och hade nog inte alla hästar i stallet. Men det var charmigt och det passade henne.
 
 
Sen har vi Baloo. Den hunden vann mitt hjärta på en sekund. Det var ju egentligen inte vår hund utan pappas. Så i början fick jag träffa honom när jag träffade pappa bara. Men från att man såg den lille valpen med tassar större en resten av kroppen så är det svårt att inte älska honom. Världens absolut sötaste valp var han.
När han var lite äldre så blev det bestämt att han skulle bo hos oss en längre period. Efter det var det kört. Jag var så fast vid den här hunden att det fanns ingen återvändo. Jag började kalla honom för min hund. För för mig var han det. Han var en så unik hund med så stark vilja. Han kunde stirra bort en person från soffan för att han ville ha platsen själv. Om jag satt där och hela soffan var ledig så skulle han sitta just där jag var. Så han satte sig precis brevid och började sakta trycka hela kroppen mot än så man tillslut skulle flytta på sig. När man körde samma taktik mot honom så blev kan inte lika nöjd.
 
 
När han var tre år så togs han ifrån oss. Han blev sjuk och ingen vetrinär kunde svara på vad felet var. Trotts att Meesy inte finns länge heller så kan jag tycka att Baloos bortgång är jobbigare. Men det är för att han var så ung. Han hann knappt leva. Meesy var en gammal dam så där kunde veta att hon hade levt ett bra liv.
 
Nej fy det är jobbigt och nu när jag har min lilla älskade Zelda så har jag lätt att jämföra henne med dessa ovanstående hundar. Jag älskar henne lika mycket men det är ingen lätt match för henne. Det är super hundar hon tävlar mot. Men hon är ju faktiskt min första egna hund och det är guld värt! Jag skulle aldrig någonsin byta henne mot någonting annat vare sig hur mycket jag jämför henne.
 
 
 

Första intrycket

Något jag har tänkt på är det här med första intrycket. Hur viktigt det faktiskt är för folk och hur mycket fokus man lägger vid det. Sen att man fortsätter tro att såhär är denna personen. Jag är ingen värsting på första intryck kan jag säga. Jag är en väldigt blyg tjej så jag sitter kanske inte alltid med i de heta diskussionerna och jag svarar hellre på frågor än att ställer dem. Nu är det ju inte så att jag är sjukligt blyg men ni förstår principen. 
Så de intrycket folk får av mig första gången är ofta att jag är asocial och tillbakadragen. Vilket är långt ifrån sanningen. Men man måste bara komma lite närmre innan jag kan visa det.
 
Men så många gånger som jag har dömt människor bara för hur de gått klädda eller hur de har betett sig första gången man sågs. Det blir deras identitet, En tjej som kanske har haft en riktigt dålig dag vid första mötet kan sen bli identifierad som den ständigt arga tjejen. Jag tycker det är synd. Fast jag vet att jag många gånger gör det själv helt oavsiktligt. Döm inte en bok efter omslaget säger man ju men ändå känns det som man gör det nästintill varje dag.
 
Så jag tycker att alla som känner igen sig i detta, som vet att man även om man inte tänker på det dömmer folk. Jag tycker att vi ska ta oss i kragen och ge folk en chans :) Låta dem visa själva vilka de är! Det tar lite längre tid men det kan vara värt det i slutändan.
 
Inte för att bilden har någonting med teckten att göra men jag hittade en gammal bild som jag tyckte var lite rolig så var nästan tvungen att lägga upp den. Jag ser ju ut som att jag försöker vara en liten docka.
 

Hundar och trötthet

Jag nu var det längesedan jag skrev här. Har saknat det riktigt mycket faktiskt. Det har verkligen kliat i fingrarna många gånger. Men tid eller ork har inte funnits för det. Först och främst så blev det många sömnlösa nätter eftersom Zelda blev sjuk. Hon väkte mig på nätterna flera gånger och kissade ner sig inomhus. Vi tog ut henne en gång i timmen men ändå lyckades hon kissa inne flera gånger den dagen. Hon var trött och slö och vägrade äta. Kände inte igen min annars så energiska hund som aldrig någonsin tackar nej till mat.
 
Så vi tog henne till vetrinären för att se vad som var fel. Där slog hon om och blev den jobbigaste hunden någonsin. hon skulle hälsa på alla djur men även skälla på dem på samma gång. Typ som hon ville säga: Titta matte ser du alla hundarna! Jo tack tänkte jag.. inte lätt att missa så som du låter. Sen när vi gick in till själva undersökningsrummet med vetrinären så gick allt jätte bra. Hon låg fint och gjorde inte ett ljud. Tills vetrinären rörde sig för snabbt när hon inte var beredd. Hon började skälla som en galning varje gång hon såg denna tjejen efter det. Stackars henne för hon trodde ju tillslut att det var henne hunden hatade. Jag tror att det var att hon mådde inte bra så hon bra stressad och då gillar hon inte att bli skrämd. 
 
Efter alla tester var gjorda så visade det sig att det var inget fel på henne. Inget de kunde hitta. Men frisk var hon ju verkligen inte. Så vad var fel. Samma kväll blev hon mirakulöst frisk igen. Jag fattar ingenting men jag tackar ändå över att hon mår bra.
 
Efter allt detta har min energi legat på noll. Jag har knappt orkat lägga ner energin för att släpa mig till jobbet och sen släpa mig hem. Men den börjar återkomma nu. Sakta men säkert.

Action!

Igår var en helt vanlig dag.. Allt rullade på precis som vanligt. Sen efter jobbet så skulle jag uträtta lite ärenden och nät klockan var runt sju så skulle jag ta mig hemåt. När jag gick mot spårvagnen så såg jag ett par killar som stod och bröstade upp sig mot varandra. Först såg det ut som de skämtade med varandra. Sen började de skrika än det ena och än det andra. Jag försökte undvika dem så mycket som möjligt men hamnade ändå på samma vagn. Sen när vi nästan var framme så såg jag ett blåljus och sen tvärnitade spårvagnen.

In sprang två tre poliser och började skrika. Jag trodde inte mina ögon. Jag hade ju ingen aning om vad som hade hänt. Tyckte ju bara att det var lite obehagligt med folk som skrek och bråka. Min kommentar till mamma över telefonen var något i stil med: min hjärta slår så hårt just nu! Det kändes som en film. Så jag fick prata lite med poliserna innan jag tillslut fick fortsätta min färd hemåt.

Nyfiken som jag är så vill jag veta vad som hände men utöver det klarar jag mig utan den sortens drama! Jag gillar nog Svensson livet bättre :)

Bilden är från Google så inget jag tog på plats xD


Sov!!

De går inget bra det här men att se till att få pli på mina sömnvanor. Jag sa till mig själv att 10 var den tiden jag skulle rikta in mig på. Skulle det vara så att jag hade mycket att göra eller något sådant så kunde det möjligtvis flyttas fram till 11. Men så sitter jag här nu och har gått förbi båda de tiderna och är inte riktigt redo för sängen ännu heller.

Jag känner att jag måste ta en dusch innan eftersom jag av erfarenhet vet att jag inte orkar gå upp tidigare på morgonen bara för att hinna duscha då. Sen kommer det väll massa andra saker som jag kommer på att jag ska göra och sen är det helt plötsligt mitt i natten. What to do? Ska jag tvinga mig själv till att lägga mig i sängen och skjuta upp allt annat kanske? Kanske värt ett försök!

Nej nu får jag faktiskt ta mig in i duschen innan det blir alldeles för sent. Somnar jag för sent så kan jag ju lika väl vara uppe tills imon :)

Zelda vet hur man slappar i vilket fall!


Försenad Halloween

I lördags så firade jag och Alex Halloween aningen försent. Vi hade samma dag inte ens kommit på vad vi skulle vara och vi fick o sista sekund åka in till stan och köpa det sista för att få en komplett look. Det pinsamma var att jag när jag stod i kassan för att betala de sista sakerna insåg att jag inte hade något kort med mig. De hade jag lyckats glömma i en påse som stod hemma. Så jag fick låna lite pengar av Alex.

På kvällen så kom Alex hem till mig så vi kunde göra iordning oss. Det blev sjukt sent så vi åkte inte hemifrån förän klockan var 22:46. Vi åkte vidare och hamnade på Sticky. Jag hade faktiskt sjukt kul! Släppte loss på ett sett som jag inte gjort sen förra sommaren. Det blir så när jag är med Alex. Det är ingen som har lyckats att toppa en utgång med henne. Jag älskar den tjejen! Har så sjukt roligt med henne :)

Kvällen slutade med att det inte gick några bussar hem.. Epic fail!


AW

Hade en sjukt rolig dag igår. Efter att ja slitit hela dagen på jobbet så blev de äntligen dags för Afterwork! Shit va efterlängtat det var. Sjukt trött och sliten men det spelade liksom ingen roll längre. Mattias kom dit och var med också. Vi har en grej på jobbet som innebär att varje gång vi har Afterwork så är beerpong ett måste. Vi spelar alltid killarna mot tjejerna och hittills har vi alltid haft överläge och sen lyckas alltid killarna på något konstigt sätt komma ikapp och vinner.
Men denna gången så ledde vi rakt igenom och sen lyckades jag sätta sista bollen. Vid det tillfället var det ren lycka :D Jag gillar det med alkohol! Det behövs inte så mycket för att man ska bli glad. Allt annat känns ganska irrelevant.

Det är inte så att jag rekommenderar alla att bli fulla för då löser sig alla problem! För det gör det verkligen inte. Men jag ska inte ljuga om att jag verkligen älskar känslan det KAN ge från gång till gång.

Men de som gjorde kvällen bäst var ju alla underbara människor jag var omringad av. Har aldrig haft så bra arbetskamrater tidigare!

Allt om det för nu. Jag sitter på bussen in till stan för att möta Alex och se om vi ska köpa något mer för ikväll. Vi ska ju ut och röja :)


Mini gäst

Igår var en trevlig dag! Fick träffa lilla Ellie och resten av familjen. Förut Sara som lever lyxlivet i solen :) fusk!
Ellie hade kommit in i det stadiet då hon härmar allt man gör. Helt underbart när mamma frågar henne om hon kan spänna sig som Emil så håller hon upp båda armarna som att hon spänner musklerna. Min lillebror är nämligen inne i en fas med! Han tränar som en galning och såfort han ser en spegel så står han och flexar.

På kvällen så körde mamma hem mig så kom Emil och hans vänner förbi för att hämta lite saker han hade glömt hos mig. Eftersom det var kolsvart ute och jag var ensam hemma så frågade jag om de kunde ta Zelda och släppa henne på planen så hos fick springa av sig. Jag vågade inte gå dit själv i mörkret. Så de tog med sig Zelda och jag fick något i utbyte. En liten Chihuahua :)
Den va såå liten. Hela hunden var som Zeldas huvud. Hon fick sniffa runt lite och blev sen förtjust i Zeldas säng. Jag är van vid en hund som knappt får plats i sängen så ser man det här lille saken som inte tar någon plats alls!

Jätte söt men känner verkligen att det inte är en ras för mig. Alldeles för liten så skulle va orolig för att jag skulle råka skada den eller så. Jag vill nog ha lite större hundar som man kan brottas med utan att mosa den :)



Borde jag?

Jag har ju tyckt att min hårfärg är ganska ful och tråkig. Det var en färg valde att stå ut med efter förra färgningen eftersom håret var för slitet för att fortsätta färga. Men nu har jag låtit det vila och klippt topparna så nu får det vara dags! Vill inte gå runt och inte trivas med mitt eget hår. Håret som är det absolut viktigaste för mig när det gäller utseendet. Så det är kanske därför jag inte orkar att ta lika mycket hand om resten just nu :)

Denna gången blev den en blond färg. Men jag får kämpa varje dag för att inte gå och köpa en röd färg. Det verkligen spritter i fingrarna. Men jag vet att jag inte kommer orka i längden. Det tvättas ut jätte snabbt och så måste man färga om minst en gång per månad. Det hade jag inte orken till så jag lät de växa ut och sen såg det inte klokt ut.

Om jag ska göra det igen så måste jag verkligen ha motivationen till att färga det så ofta som det krävs.

Så va tycker ni? Borde jag färga rött igen eller ska jag satsa på att vara blond?


Finbesök

Idag är min lillebror på besök för andra dagen igår. Han följde med mig hem igår efter jobbet för att han skulle passa Zelda under dagen idag. Eftersom han har höstlov så tyckte vi att det inte var mer än rätt att han fick agera hundvakt. Hon behöver ju ständig övervakning nu medans vi har fått gå tillbaka till grunderna med ensamträning. Annars kommer man hem och så är hela lägenheten förstörd. Den smakar mumma enligt henne :)

Men nu valde Emil att stanna och sova över idag med eftersom han skulle träffa lite kompisar som tydligen bara bor en hållplats ifrån oss. Alltid kul när lillgrabben är på besök. Han är ju en trevlig prick så man har ju kul i vilket fall!