xdropit

Då var man tillbaka både på jobb och i det vanliga vardagslivet vilket är oerhört skönt! Jag var hemma och sjuk i en vecka efter att jag förra onsdagen som sagt började spy och blöda ur näsan.

Jag lyckades göra det en gång till! Det var jätte läskigt! Jag skulle rensa ut gammal mat ur kylskåpet och längst in stod en gammal yoghurt. Så när jag skulle hälla ut den så luktade den så fruktansvärt illa att jag fick kväljningar. I samband med det sprack näsan igen. Det bara forsade blod i mängder! Blev inte lika rädd denna gången men det är ju inte det mest behagliga ändå.

Så nu har jag varit på jobbet i två dagar och vi avslutade veckan med en Afterwork! Jag är alldeles för gammal för sånt nu känns det som. Varit 21 i närmare en vecka nu, rena rama tanten känner jag mig som :)

Jag drack inte ens mycket och ändå blev jag väldigt klämkäck om man säger så. Jag tror det hade med att jag var så fruktansvärt trött att göra. Så drick inte när ni är trötta för det är inte en vinnande kombination direkt.

Jag känner mig fortfarande lite halvt borta och då ska vi ändå ha födelsedagsfest för mig och Mattias ikväll. Hur ska jag klara en kväll till?

Men som sagt jag är glad att vara tillbaka i det vanliga livet fast det kom kanske lite väl mycket saker på väldigt kort tid. Men det får det vara värt för jag hade en grym kväll igår och jag hoppas jag får en ännu bättre ikväll. Sen blir söndagen en riktig återhämtningsdag :)

Vilken morgon alltså! Jag vaknade kl 7 imorse efter en riktigt jobbig natt. Kunde inte sova då jag inte mådde så bra så jag låg bara och vred på mig hela natten. Men när jag vaknade mådde jag ändå förvånansvärt bra! Så jag gick upp och satte mig och åt frukost. Men efter bara ett par tuggor så började jag må jätte konstigt. Det var som en känsla som bara låg i kroppen. Så jag hann bara få i mig maten innan den kom upp igen. Det som gjorde mig rädd var att det började rinna blod ur näsan.

Jag blev livrädd och började ordagrant att gråta. Jag var nyvaken och inte riktigt klar i huvudet och fick för mig att jag typ var döende. Men pratade med en läkare som sa att antagligen efter operationen har varit så torrt i näsan så att det hade spruckit. Det kändes ju mer realistiskt med.

Sen var det ingen vårdcentral som ville att jag kom in eftersom jag hade spytt. Det är lite problematiskt för min del eftersom jag behöver sjukintyg för första dagen. De sa att man i dessa fall kunde få det i efterhand. Jag hoppas verkligen det för jag vill inte hamna efter på jobbet bara för att man blir sjuk. Vill ju vara där men tror mer det är att dem inte vill ha mig på jobbet ifall jag smittar.

Nu hoppas jag på att resten av dagen blir lite bättre!

Jag har i alla fall någon som håller mig sällskap <3

Skulle nästan vilja skriva ett till inlägg om att jag är trött! Men jag tror inte någon skulle orka läsa mer då. Så nu säger vi istället att jag är jätte pigg! Bara bra för mig att inbilla mig det för då kanske jag efter ett tag blir det på riktigt.
Fast vem är inte trött på måndagar?
Det brukar kanske inte vara så många som hoppar upp ur sängen och är redo för den nya veckan.

Jag tror jag en av de lataste människorna som finns. Min buss är ju ALLTID försenad. Så får alltid ta en buss som går hela vägen förutom sista hållplatsen. Så idag så var ju så himla trött på att behöva gå sista biten för att bussen aldrig kommer när den ska. Så jag hoppade av dom vanligt på näst sista hållplatsen och där bytte jag till den bussen jag skulle tagit och åkte sista hållplatsen. Ibland kan man väll få va lite lat?

De senaste dagarna har jag känt en sån här retande, stickande känsla i halsen. Man känner verkligen att man är på väg att bli sjuk. Men ändå händer inget. Känslan ligger bara kvar där och irriterar. Man kan inte ens sätta fingret på om det blir bättre eller sämre.

Sen har ju flera på jobbet gått och blivit sjuka nu bara den senaste veckan. Så det skulle ju inte förvåna mig om det blir så även för mig.

Men för att byta ämne så sitter jag och min kära hund på bussen hem till mamma just nu. Vi ska gå på nån sån här klädparty grej som min syster har. Vem kommer på att lägga det kl 11 på en söndag? Men men det är bara bra att komma upp i tid även på helger. Hjälper kanske inte till med att göra mig piggare inför den kommande veckan dock :)

Bjuder på en bild på hur jag på ett ungefär ser ut idag :D

Morgnar! Skulle gärna välja att hoppa över dem om de gick. I vilket fall på arbetsdagar. Jag får kämpa för att ens orka öppna ögonen. Just då är snooze min bästa vän. Men det går till den nivån att jag väljer att ligga kvar så länge att när jag väl går upp får jag springa runt som en galning för att hinna.

Det som är jobbigt är att jag får svårare att gå upp för varje dag som går. Sen på helgerna när jag kan sova så vaknar jag tidigare och tidigare istället. Jag önskar att jag bara kunde vänja mig och att det inte skulle kännas så fruktansvärt att gå upp.

Det är alltid lika nervöst att åka hem från jobbet när man har en busig hund hemma. Hon vill gärna äta på allt man äger eller mer specifikt på allt JAG äger. Mattias saker låter hon bli! Det är inte alls lika gott tydligen.

Jag hoppas lite av det här går över när hon blir lite äldre. Vet ju att i valpåldern så tuggar man gärna på lite allt möjligt. Helst kartonger! Det är svårt att bli arg med. Man måste ju se till att vara bestämd och visa att sådär får man inte göra. Men hur lätt är det när hon är så överlycklig för att man är hemma. Vi måste fortsätta ensamträna henne så hon är lite mer avslappnad när vi går.

Hon är ju rumsren till exempel men när man lämnar henne kan hon bli så nervös att hon kissar inne. Så som sagt det är träning som gäller!

Jag har glömt att skriva det tidigare men jag har faktiskt kvar ringen i näsan! De växte inte ihop :) Kunde sätta i den redan samma kväll som jag gjorde operationen. Var helt överlycklig när läkaren sa att det inte var något som skulle påverka läkningsprocessen. Dock var det viktigt att den inte var i under ingreppet eftersom den kunde bli strömledande. Så det är jag glad att jag slapp!

Men den var faktiskt lite svår att få i igen! Den hade ju varit ute i ganska många timmar och man märker hur snabbt det drar ihop sig. Men nu ska jag väll ha i den tills dess att den ska ut för alltid! När det händer det vet inte ens jag.

Operationen gick bra! Det var inte det mest behagliga jag gjort i mitt liv dock. Först när jag kom dit så fick jag komma in i ett rum så tog de bomull med bedövning och tryckte ner i näsan. De gick så långt att jag trodde typ att jag skulle få dem i halsen. Fast själva bedövningen rann ner i halsen och kom i munnen så jag var helt avdomnad.

Sen fick jag gå ut och sätta mig i väntrummet tills dess att bedövningen hade verkat ordentligt. Sen fick jag gå in i ett annat rum där det fanns som en bädd jag skulle sitta på. De förklarade att de skulle ge mig en spruta i vaddera näsborre med mer bedövning. Jag som är livrädd för sprutor blev ju inte särskilt lycklig. Så jag blundade för att slippa se och man kände ingenting.

Den bedövningen rann också ner i halsen och den smakade fruktansvärt illa!! Så säger de att man måste svälja det med. Den bedövningen gav en hjärtklappning med. Mitt hjärta slog i dubbel hastighet och man fick en sån obehagskänsla att man inte riktigt visste vad man skulle ta vägen.

De som de gjorde härnäst var att ta ett instrument som såg ut lite som ett sånt man testar om det är ström i saker. Ungefär som två spikar på ett handtag. De tog han och tryckte in i min muskel och det var så att man kände det mot brosket i näsan. De dom gjorde var helt enkelt att skicka ström in muskeln så att det skulle skapa en ärrbildning som senare drar ihop dem.

Så nu har jag spenderat resten av dagen hos mamma och sovit, sovit och sovit xD Blev så trött efteråt att jag typ nästan somnade i väntrummet.

Under operation osv så måste jag ju ta ut min älskade piercing. Haft den sen jag var 16 år så känns ju i hjärtat. Det som är det jobbigaste med det är ju att jag inte vet när jag kommer få sätta i den igen. Kommer ju vara helt förkrossad om det växer igen. Det är som att det är en del av vem jag är vid det här laget.

Idag ska jag göra min efterlängtade operation. Jag är sjukt nervös. Delvis för att jag knappt vet va de ska göra. De har ju bara frågat om jag vill göra ingreppet men har inte förklarat så mycket mer än det. Jag hoppas det är något jätte simpelt som går snabbt och inte känns. Men jag märker väll när jag kommer dit. Skönt att det är över snart så man slipper gå och tänka på det något mer efter detta.

Sen om det nu kommer fungera är en annan femma. Fast det märker vi nog med xD

Står just nu på en fullproppad buss. Jag gillar när jag väljer mina lägen för att blogga :D

Har varit ledig ett par dagar pga massa komplikationer med vår hund. Så idag är första dagen tillbaka på jobbet. Jag skulle väll ljuga om jag skulle säga att det inte är med blandade känslor jag sätter mig på bussen.

Först och främst känns det som att jag har missat jätte mycket det senaste bara för att jag har varit borta så länge. Det är inte så länge för det blir ju typ en vecka sammanlagt och det kunde varit betydligt värre.

Men det blir ju lite av en mjukstart eftersom att jag imorgon ska operera min näsa så jag kan andas bättre! Skulle ha gjort det igår egentligen men tiden blev flyttad. Fast skulle väll hellre jobbat än att operera mig dock :)

Men ska bli skönt att komma tillbaka till verkligheten igen. Komma in i sina rutiner som man har slarvat med lite. Det blir nog väldigt bra! Bara nu som världens minsta sak känns som att det är världens värsta.

I hela mitt liv så har jag verkligen älskat min födelsedag. Det var den dagen alla bara brydde sig om mig. Haha låter ego men det var viktigt att ha en sån dag när man var yngre och alla barn skulle bråka om mammas uppmärksamhet.
Det som gör att jag älskar det ännu mer är att det är exakt samma procedur varje år med. Familjen kommer in med en bricka med en macka till alla, ett glas med mjölk var, ens favorit kaka och såklart ett ljus. Sen istället för att sjunga så säger mamma: Grattis på födelsedagen. På det där sättet som mamma bara kan. Jag älskade att vakna till den frasen.

Nu när Mattias fyller år så ville jag ta lite av mitt sätt att fira in i hans liv. Så jag smög upp klockan halv 6 och tog fram en bricka. Satte på ett ljus (hade inga vanliga så det fick bli ett blockljus), la upp hans favorit kakor och bullar. Sen blandade jag saft eftersom han tycker vi är konstiga som dricker mjölk när vi fyller år. Sen gick jag ut och väckte honom precis så som mamma väckt oss. Det var inte samma sak men det var vår sak :) En tradition jag gärna för vidare.

Så vill avsluta inlägget med att säga grattis till både Mattias och min underbara lillebror som idag fyller 16 år.

Imorgon så fyller både min lillebror och min käre pojkvän år. Det har resulterat i att jag i halv panik ska lyckas hitta presenter till båda två. Har inte riktigt haft den tiden till att åka in till stan och kolla runt. Men nu är tack och lov allt fixat. Är riktigt nöjd med mina inköp och hoppas att de tycker om det lika mycket som jag gör.

Jag tycker att det är så svårt det här med att lyckas hitta rätt presenter till folk. Man måste ju verkligen tänka ut vad personen gillar och vad de redan har. Jag är den personen som när jag väl ska köpa en present så ska det vara världens bästa present. Så försöker jag toppa mig själv med. Men man kan ju omöjligtvis alltid ha den BÄSTA presenten :)