xdropit

På något sätt så kändes det som att det var mitt fel. Att jag inte skött mig själv tillräckligt bra. Men det var ju inget jag kunde göra åt det. Så det var bara att stå ut. 

Både jag och Lexie (den nya hunden, vet inte om jag nämnde hennes namn i förra inlägget) var så grymt uttråkade. Försökte aktivera henne i den mån jag kunde men det räckte inte för fröken. Hon sprang runt och busade som aldrig förr. Hon är nu t.ex. Röd över hela benen eftersom hon tyckte det var en bra idé att äta på en röd penna. Galna hund! Får väll hoppas att de finns någon mening i att jag fick stanna hemma. Om man vill tro på sånt. 

Sen blev helgen ännu jobbigare idag när min bästa vän skrev till mig och berättade att hon varit med i en bilolycka. Hon skickade en länk på en artikel om det och bilden såg helt fruktansvärd ut. Ville bara slänga mig upp ur sängen och bara ta hand om henne. Jag vet hur hemskt det kan vara att vara med i en bilolycka. Var med i en under tiden jag bodde i USA och den chocken låg kvar riktigt länge. Men eftersom hon är som en syster till mig så ville jag finnas där för henne. Ville krama om henne och säga hur glad jag är över att allt ändå gick bra. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan den tjejen så bara det att tänka på att de kunde gått värre gjorde ont i kroppen. Tackar alla änglar som höll koll på min tjej åt mig och såg till att hon klarade sig <3

Men nu kan denna veckan bara bli bättre helt enkelt. Inget ska hålla mig nere nu. Ska även se till att försöka hälsa på min vän och se till att hon också mår bra!