Hitta namn

Är det bara jag som är sådär jätte petig när de gäller va man får för namn på sin cola flaska? Jag kan stå hur länge som helst för att kolla efter mitt eget namn. Känner mig jätte löjlig men kan liksom inte låta bli. Förra gången de gjorde de så hittade jag mitt namn jätte lätt men nu har de väll kommit med nya namn och där verkade inte Emma vara så populärt. Så nu får man leta efter andra saker, denna gången blev de katten jag skulle dela med tydligen!




Dålig helg

Haft en riktigt frustrerande helg. Jag håller för tillfället på att utbilda mig till hundinstruktör. Det är något av de roligaste jag vet och längtar så mycket för varje tillfälle. Så denna helgen var det dags igen och jag var laddad till tusen. På natten började jag då självklart att spy. Så underbart! Jag var så arg! 
På något sätt så kändes det som att det var mitt fel. Att jag inte skött mig själv tillräckligt bra. Men det var ju inget jag kunde göra åt det. Så det var bara att stå ut. 

Både jag och Lexie (den nya hunden, vet inte om jag nämnde hennes namn i förra inlägget) var så grymt uttråkade. Försökte aktivera henne i den mån jag kunde men det räckte inte för fröken. Hon sprang runt och busade som aldrig förr. Hon är nu t.ex. Röd över hela benen eftersom hon tyckte det var en bra idé att äta på en röd penna. Galna hund! Får väll hoppas att de finns någon mening i att jag fick stanna hemma. Om man vill tro på sånt. 

Sen blev helgen ännu jobbigare idag när min bästa vän skrev till mig och berättade att hon varit med i en bilolycka. Hon skickade en länk på en artikel om det och bilden såg helt fruktansvärd ut. Ville bara slänga mig upp ur sängen och bara ta hand om henne. Jag vet hur hemskt det kan vara att vara med i en bilolycka. Var med i en under tiden jag bodde i USA och den chocken låg kvar riktigt länge. Men eftersom hon är som en syster till mig så ville jag finnas där för henne. Ville krama om henne och säga hur glad jag är över att allt ändå gick bra. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan den tjejen så bara det att tänka på att de kunde gått värre gjorde ont i kroppen. Tackar alla änglar som höll koll på min tjej åt mig och såg till att hon klarade sig <3

Men nu kan denna veckan bara bli bättre helt enkelt. Inget ska hålla mig nere nu. Ska även se till att försöka hälsa på min vän och se till att hon också mår bra!

Hej igen

Hej bloggen. Det var längesedan jag skrev nu. Tappade intresset ett tag. Kändes som att jag inte hade något intressant att skriva om. Vilket kanske fortfarande till viss del är sant. Men kanske behöver man inte ha det intressantaste livet för att kunna ha intressanta tankar och åsikter. 
Sen när jag väl började fundera på att börja skriva igen så blev hela mitt liv helt kaotiskt.
Jag fick mer och mer problem med Zelda och hennes osäkerhet växte trotts att vi tränade henne allt vi kunde. Vi har hos olika tränare och gjorde olika tester för att försöka hitta en lösning. Till slut kom vi fram till ett gemensamt beslut att vi tyvärr inte kunde göra mer för våran älskling. Vi lät henne somna in. Det var det jobbigaste beslutet jag har tagit i hela mitt liv. Hon var verkligen mitt allt och jag ville ge henne all lycka i världen.. Men det gick inte. 

Ett ganska kort tag efter så skaffade vi en ny hund. Inte alls för att ersätta Zelda (för det skulle inte ens vara möjligt) men mer för att jag visste att jag inte skulle kunna sluta sörja i den tystnad och tomhet som vår lägenhet erbjöd. Första tiden var jobbig. Jag älskade min lilla valp men jag kom på mig emellanåt att jag önskade att det skulle vara Zelda istället. Med tiden försvann de känslorna. Jag önskade inte att ersätta henne längre utan hela tiden tänkte jag att detta skulle Zelda ha älskat! För hon var riktigt duktig med valpar! 

Nu när det har gått ett tag så gör det inte lika ont längre. Jag minns henne med ett leende på läpparna, glad för den tiden jag fick med henne istället för att vara arg för den tiden jag förlorade. Så mitt liv börjar gå från kaotiskt till ganska normalt igen. Aldrig har det känts mer underbart att bara vara vanlig!

Att köpa en problemhund (utan att veta om det)

Som jag skrivit så många gånger förr så har hundar alltid varit en stor del av mitt liv. Det börjar säkert bli tröttsamt att höra om nu med. Men min stora dröm i livet har alltid varit att skaffa en egen hund. En hund som jag själv kan forma och träna med. 

Från att jag var ca 15 år så började jag aktivt försöka övertala min mamma till att vi skulle köpa en hund till mig. Jag sparade undan alla mina pengar och började skriva listor på olika sätt som det skulle gynna mig att ha en egen hund. Mamma köpte såklart inte mina argument. Hon förklarade gång efter gång att det kostar pengar att ha djur. Alla de där kostnaderna med mat, försäkring och eventuella kostnader hos veterinär var inget jag förstod vid den tiden. Hon förklarade också att de krävs så mycket tid och engagemang för att vara hundägare. 
Jag var så arg! Jag tyckte att hon var så orättvis. Men i dagsläget förstår jag självklart att hon hade rätt i allt hon sa. När man är 15 så ska man inte behöva ha ansvaret för ett djur. Man ska vara ute och uppleva saker och lära känna sig själv. 

När jag var 20 år och hade fått en fast inkomst och hade flyttat hemifrån så började mitt mål kännas mer realistiskt. När jag även blev sambo så visste jag att nu är detta äntligen inte bara en dröm längre utan nu finns det faktiskt en möjlighet till att göra sanning av det. 

Så jag och min sambo började kolla på valpar. Vi satt mest och kollade runt men hade egentligen inte ens bestämt vad vi ville ha för ras eller liknande. Eller jo jag hade bestämt vad jag ville ha! Jag var helt inne på att jag ville ha en amstaff. Hade som sagt haft en pitbull/amerikansk bulldog tidigare och visste att det var en hund i den genren som jag var intresserad av.

En dag så ringde min sambo mig när jag låg hemma och sov och bad mig kolla på en annons som han skickat till mig. Han tyckte att den hunden var så himla fin. Så jag kollade på den och möttes av den kanske sötaste hund jag sett. En 7 månader gammal amstaff blandis. Hon var så fin! Vi bestämde oss för att ringa och kolla om hon fanns kvar utan några höga förhoppningar. Men hon var inte såld och de bad oss även att komma och kolla på henne senare på kvällen.

När vi knackade på dörren så stod jag nästan och skakade. Undrade om det var min framtida hund som stod där på andra sidan dörren. När vi kom in så kom den lilla hunden försiktigt fram och luktade på oss och började sedan vifta lite lungt på svansen och lunkade sen därifrån. Blev chockad över hur lugn och tyst hon var.
Vi satte oss ner vid bordet med ägarna och började prata. Jag hade förberett en lång lista med frågor för att vara säker att vi inte skulle göra något misstag och köpa en sjuk hund eller liknande.

Men allt verkade jätte bra och vi fick även gå ut på en promenad med henne och testa hur hon gick i kopplet och fick lära känna henne lite. Hon var helt underbar och gick lugnt bredvid mig hela tiden. Jag och min sambo kom fram till att fråga om vi kunde ha henne under en prövoperiod. För att se att allt funkade och att även ägarna skulle känna sig nöjda med deras val. 
Ägarna tyckte att de lät som en jätte bra idé och vi kom fram till att vi skulle ha henne en vecka och sen skulle vi lämna henne så hon var där i en vecka och så bestämde vi efter det.

Den veckan som gick så var allt verkligen frid och fröjd. Hon var så lugn och ordningsam. Så för oss var det en självklarhet att vi skulle ha henne. När vi sen fick tillbaka henne och alla kontrakt var skrivna och hon verkligen var våran hund så kom dock många chockerande saker krypandes. Första gången vi märkte att något inte stod rätt till var när vi skulle gå över en gångbro. Zelda stelnade bara till och vägrade röra på sig. Hon såg livrädd ut. Vi hade frågat de förra ägarna om hon var rädd för något men de hade sagt att hon var så stabil och inte rädd för något.
Det tog långt tid och mycket vilja innan hon till slut vågade sig över bron. Vi övade detta varenda dag och i dagsläget så går hon över helt utan problem. 

Fler och fler saker kom upp till ytan. Som att hon var extremt vaktig och att hon hade separationsångest. Helt plötsligt gick hon inte så lugnt i kopplet heller. Vi kunde verkligen inte förstå vad som hade hänt och varför hon var så rädd för allt.

Det sista som kom upp till ytan var osäkerheten. Att hon har fruktansvärt svårt med vissa människor. De kändes som att jag hade blivit så lurad. Vi började till och med ifrågasätta om hon fått något slags lugnande den där första veckan. Men vi vägrade att ge upp. Hon var våran hund nu och vårat ansvar. Vi kunde inte skylla på någon annan längre utan nu var det upp till oss att lösa problemet. 

Vi har kommit väldigt långt med henne i dagsläget. Hon vaktar inte vårat hem som en galning längre, hon vågar gå över broar, vi kan lämna henne ensam utan att hon river sönder hela huset och hon drar inte som en besatt i kopplet. Vi har kommit en lång väg men vi har så långt kvar att gå. Fortfarande så ligger den där jäkla osäkerheten kvar. Jag har inte vetat helt hur jag ska handskas med den. Men nu i mars så börjar jag min utbildning för att bli hundinstruktör och då kommer jag säkerligen få mer verktyg för att kunna ändra det beteendet. 

Jag kommer aldrig sluta hoppas och tro på att vi kan lösa detta. Men jag tror att jag måste sluta se det som något man fixar över en dag. Med denna historien så skulle jag vilja varna alla framtida hundägare. Se till att verkligen veta vad ni ger er in på. Köp inte en omplacerings hund bara för att den är söt och verkar bra. Se till att ha mer kött på benen och verkligen vara säker på att du är redo för det. Det är inget jag rekommenderar som första hund. Hur mycket jag än älskar min hund så kan jag erkänna att skulle jag vetat allt om henne när jag klev in genom den dörren så skulle jag kanske inte köpt henne. Men jag är fortfarande väldigt glad att jag gjorde det. Hon har hjälpt mig att växa och jag har gett henne ett bra liv. 

Höst <3

Hejsan hösten du har varit extremt efterlängtad! Det känns som en evighet sen senast. 
 
Nu har vi kommit till början på min favorit tid på året. Höst och vinter har alltid varit de absolut bästa årstiderna enligt mig. Jag får helt plötsligt en anledning till att använda mina favorit plagg igen! Då tänker jag på mössan och halsduken (Om man ens kan räkna det som plagg). Jag är i vilket fall en person som helst skulle gå i mössa och halsduk året runt. Men det funkar inte riktigt sommartid då det blir aningen för varmt. Det är något av det mysigaste jag vet. 
 
Detta i kombination med att mysa ner sig i soffan under en varm filt och tända ljus gör denna tid på året till den allra mysigaste.
 
Till dem som ändå vill klaga på att det är alldeles för kallt eller liknade vill jag bara säga, se er omkring! Har ni missat hur oerhört vackert det är ute? Det finns ju inget finare än när alla löven byter färg till de röda varma tonerna. Man kan se hela gångar fyllda med vackra löv och det ser så vackert ut. 
Än så länge så är det faktiskt ganska varmt fortfarande så man kan ju vara ute och njuta i fullo av denna underbara höstvärld! Passa på säger jag bara, innan alla träd är helt kala. Det är just nu som det är som finast.





Mitt liv med hundarna

Jag kan inte ha varit så värst många år när jag började tycka om djur. Jag gillade djur i alla former och vi hade både hund, katt, kanin, marsvin, fåglar, hästar och fiskar i familjen i olika perioder. Ett djur som alltid följde med var hundarna. När jag var runt 8 år så gick vår första hund bort. Det var ett väldigt jobbigt ögonblick. Jag minns inte så mycket av henne i dagsläget men kan fortfarande minnas känslan av att hon var borta.
 
I ca ett år så var vi hundlösa. Det var så tomt. Det fanns ingen där när man kom hem från skolan som mötte upp än med så mycket glädje. Jag saknade en vän. Men år 2000 hände något magiskt. En liten underbar valp föddes. Redan från första ögonblicket så visste jag att hon var den vännen jag längtat efter. Hon döptes till Meesy och hon var en del av vårat liv i 12 år. 
 
Det var just i samband med att vi köpte henne som jag verkligen förstod hur mycket jag älskar hundar och att jag inte ville leva en enda dag till i mitt liv utan att ha en. Under denna perioden så hade jag även det lite kämpigt i skolan. Jag hade inte så många vänner och hade koncentrationssvårigheter och hamnade lätt efter. Det kändes som att ingen i hela världen förstod sig på mig och förstod hur jag mådde. Så en dag efter skolan gick jag ut på en promenad med Meesy och satte mig i gräset för att bara tänka lite. Hon kom fram till mig och kollade rakt in i mina ögon. Hon gav mig en så förstående blick. Som att hon visste precis hur jag kände. För första gången så kändes det verkligen som att någon förstod. Fast att det "bara" var en hund. 
 
På senare tid tog vi även över min pappas hund Baloo under en period. Han gjorde mig ännu mer säker på vad jag kände om dessa underbara djur. Han var ibland "hemsk" då han var extremt envis och gjorde precis som han själv ville. Men detta avskräckte mig inte utan gjorde mig istället bara mer motiverad att lära mig mer. Tyvärr fick Baloo bara en väldigt kort vistelse i vår familj då han blev väldigt sjuk och gick bort när han bara var tre år gammal.
 
I dagsläget har jag min första egna hund som är min lilla ögonsten. Hon fyller 2 år nästa månad och är även hon kan räknas som en "hemsk" hund emellanåt. Eftersom hon är en omplaceringshund så var hon väldigt osäker när vi fick hem henne. Detta är något vi arbetar med varje dag för att försöka få henne mer balanserad och för att hon ska kunna må så bra som möjligt. Det är väldigt jobbigt emellanåt men det är verkligen värt det. Den kärleken man delar är olik någon annat. En hund älskar än inte för vad man har för kläder eller hur mycket pengar man har på kontot. De bara älskar villkorslöst!
 
De som känner mig tycker säkerligen att jag pratar alldeles för mycket om hundar hela tiden. Men det är det jag brinner för mest i hela världen så det är svårt att inte prata om. Men här är i vilket fall en liten förklaring ifall de blir så att det dyker upp väldigt mycket hundbilder eller liknande här på bloggen :)
 





Liseberg

Igår var en riktigt bra dag för mig. Jag var gladare än vad jag varit på ett bra tag. Eftersom Mattias har börjat jobba i Stockholm så ses vi allt mer sällan. Så natten till igår så kom han hem. Det var helt underbart! Något av de sakerna jag saknat mest är att ligga nära honom och känna hans lukt. Jag förstår inte hur en människa ens kan lukta så gott!
 
När vi vaknade på morgonen hade min syster smsat och frågade om vi ville följa med till Liseberg. Det var sista dagen innan de stängde och eftersom jag inte varit där på ca 2 år så var det inget att fundera på utan det var en självklarhet att ta sig dit. 
När vi kom in i parken så blev vi helt chockade till en början då vi knappt kände igen oss. De hade byggt om en hel del och hela barnavdelningen var helt ny. Tack och lov så kände man igen resten så tappade inte bort mig i vilket fall!
 
Eftersom det var så längesedan vi var där senast så bestämde vi oss för att "go all in". Vi köpte oss varsitt åkpass och nästintill sprang mellan attraktionerna för att hinna så mycket som möjligt. Jag åkte t.ex. Atmosfear för första gången. Något jag inte alls var lycklig för. Jag fick nämligen sitta ensam. Jag var så arg på Mattias för att han inte varit snabb nog så vi fick sitta på separata platser. Jag är rätt så höjdrädd egentligen så undrade varför jag gjorde något sådant mot mig själv. Men det gick bra och var inte så himla arg när jag väl var nere på marken igen.
 
Men jag är riktigt nöjd med dagen och ser fram imot nästa år då även den nya attraktionen Helix är färdigbyggd! Kommer bli grymt!
 






Hej igen

Jag har funderat på att börja blogga igen ett flertal gånger det senaste. Men varje gång jag börjat så har jag blivit så omotiverad av hur tråkig bloggen såg ut. Så nu för inte så många dagar sedan så gick jag in och letade upp en gratis design som jag var nöjd med tills vidare. Jag skulle absolut vilja försöka mig på att fixa lite själv sedan. Men måste bara lära mig lite om hur allt funkar.

Annars rullar väll mitt liv på ungefär som vanligt. Jag jobbar och står i och den mesta delen av min fritid lägger jag på min hund. Det var allt jag hade att säga för nu men förhoppningsvis är jag tillbaka här snart igen!

Självförtroende

Något som verkligen har varit ett problem för mig det senaste har varit mitt självförtroende. Det är något jag tycker kan vara viktigt att ta upp på grund av att det drabbar de flesta. Man kan inte alltid känna sig störst, bäst och vackrast. Det som gjorde att mitt självförtroende sjönk väldigt djupt på väldigt kort tid tror jag beror på mitt hår.

För att gå tillbaka en bit så kan jag berätta att redan tidigt i tonåren så blev mitt hår en av de viktigaste delarna i mitt utseende. Det berodde kanske på att jag inte alltid hade råd att köpa de nyaste och finaste kläderna. Alltså kunde jag inte basera mitt självförtroende på hur jag var klädd och känna mig bra för det. Så jag började fokusera på hur håret såg ut och jag kunde tycka att det var riktigt jobbigt att gå till skolan om håret inte riktigt såg ut som jag ville.
Jag har haft lite olika stilar och det var då viktigt att håret passade in med resten. Så när jag var inne i min "emoperiod" så var det en självklarhet att håret skulle vara kort och svart för att det såg bra ut till resten. Sen har jag testat många olika färger och haft både långt och kort hår.

Så nu innan jag klippte av allt så hade jag lyckats spara ut ganska långt hår. Jag hade börjat tröttna något så fruktansvärt på att det aldrig blev så långt som jag ville och att det bara trasslade sig hela tiden. Det var helt sönderfärgat och mådde inte så bra. Så om jag ska se det från den positiva sodan så var detta bra för mig.

Det som var skönt med långt hår det var att jag kunde gå utan smink och utan att direkt fixa mig och jag kände mig ändå kvinnlig. Osminkad kunde vara något fint. Men med kort hår kände jag mig bara som en liten pojke. Jag gav upp efter ett tag för att jag inte orkade fixa mig. Jag hade tusen saker som hände runt omkring mig och då fanns inte energin till att gå upp tidigare bara för att sminka sig.

Så jag gick ner mig totalt. Jag slutade känna igen mig när jag såg mig i spegeln. Jag var inte den personen jag ville vara och jag såg inte ut som den jag kände mig som. Tolka mig inte fel nu för jag älskade det korta håret. Jag kände mig väldig unik till en börja med. Med smink känner jag mig fortfarande som världens snyggaste.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med denna texten mer än att upplysa att ibland så kommer jag tycka mindre om sig själv och hitta alla brister man kan. Fast att de har bristerna kanske för någon annan är något som är uppskattat. Det är viktigt att i detta inte glömma av att man visst är en vacker person. Jag vet att jag är värd någonting även om jag gått och intalat mig själv annat under en lång period och det är viktigt att man minns det.

Jag vet att det är kliché men det är verkligen insidan som räknas. So what hur ditt hur ser ut eller vad du har för kläder. Det viktigaste av allt är vem man är.

Nämen hej :)

Har saknat att blogga jätte mycket och känt flera gånger att jag har haft något att berätta. Men det var nog välbehövt med en paus från allt det där. När motivationen inte finns så tjänar man ju inget på att försöka klicka iväg ett inlägg bara för att. Då blir det ju bara tråkigt och inget direkt speciellt att läsa om.

Så nu gör jag ett sista försök till det här. Lyckas jag inte nu så kanske inte det här med att blogga är något för mig :)

Men jag lovar att försöka nu och jag ska se till att klicka iväg ett inlägg såfort jag får det där suget för att skriva!


Mar. 24, 2013

Nu är ja här igen efter ett litet uppehåll. Jag har funderat mycket fram och tillbaka om jag verkligen ska behålla bloggen.. Jag känner att tiden inte riktigt räcker till för att försöker uppdatera här med jämna mellanrum. Jag glömmer helt enkelt av det och när jag väl sätter mig här för att skriva så kommer jag inte på något. Just nu är mitt liv ganska enformigt. Det finns alltså inte så mycket att skriva om.

Men jag har kommit fram till att jag ska behålla bloggen men däremot så blir det bara något inlägg då och då när tiden och motivationen finns där. Vem vet jag kanske börjar skriva jätte mycket snart.. det återstår att se!

Mar. 08, 2013

De gick ju helt okej det här med att dricka en dag till faktiskt. Är lite trött och seg men ändå relativt nykter! Var hemma i hyfsad tid med eftersom Mattias var såpass trött att han orkade stanna så länge.

Hade en rejäl dos av klädångest innan jag skulle gå med. Var nästan så jag struntade i att gå över huvud taget. Sen kom jag fram till något som i vilket fall såg okej ut!


Fuck you alcohol!

Startar inlägget med den underbara frasen "fuck you alcohol". Det var något en vän alltid sa de första han gjorde på morgonen när han vaknade morgonen efter vi festat. Man gör samma misstag varje gång. Fast man säger att man aldrig ska dricka igen så gör man det ändå alltid ändå.

Igår var första gången på evigheter som jag inte drack så kontrollerat som jag brukar. Jag brukar ha rätt bra koll på hur mycket jag får i mig och när jag ska sluta. Men igår gick jag över den gränsen så jag bara gjorde. Agerade på känsla istället på förnuft. Känner mig som värsta fjortisen när jag skriver detta nu :)

Så har vi AW med jobbet idag också.. Får se om jag orkar gå när jag känner mig såhär.


Ahhh...

Rubriken förklarar exakt den känslan jag hade för sisådär 20 sekunder sedan när jag verkligen sjönk ner i sängen. Det var efterlängtat säger jag bara! Först jobba en hel dag, sen handla, hälsa på hos Mattias föräldrar för att sen slutligen komma hem och städa. Diskat tills mina fingrar kändes som de ska gå av. Men nu tänker jag inte röra mig en millimeter till på hela kvällen. Funderar på att sova väldigt snart och gå upp i tid imorgon istället. Men det har varit en bra dag i alla fall! Känns som jag fått saker gjorda istället för att en hel dag gått och att man i slutet av dagen undrar vad man egentligen har åstadkommit.

Nej men nu orkar jag inte skriva mer! Bjuder på en bild av hur jag har sett ut idag :)


Ny klänning

Tänkte visa min nya klänning jag köpte i helgen i Växjö. Den är sjukt skön så det är ingen klänning man känner sig obekväm i direkt :)